Månadsarkiv: september 2013

Statens offentliga utredningar 66/2013

Presstödskommitténs slutbetänkande 2013

Detta är tredje delen i miniserien om dagstidningarnas framtid i en värld där de inte är primära plattformar längre. (Seriens första del, seriens andra del)

I september 2013 publicerade Presstödskommittén sitt slutbetänkande i SOU 2013:66 Översyn av det statliga stödet till dagspressen. Rapporten föreslår hur presstödet ska utformas från 2017 och ett par år framåt. En vanlig fråga inför publiceringen var ifall utredningen skulle utgå från tidningsbranschens behov eller från ett perspektiv av att hela branschen var i stor omvandling och istället fokusera på frågor om framtidens journalistik. Det visade sig att kommittén fortsatte i traditionen att utgå till stor del från branschens behov. Det är fortfarande de tryckta tidningarna, deras upplagor, lokala täckningsgrad, utgivningsfrekvens mm som utgör grunden för presstödets utformande.

Presstödet skapades i början på 1970-talet uttryckligen för att värna om den politiska mångfalden genom att stödja de sk andratidningarna runt om i Sverige. Andratidningarna hade det ekonomiskt svårt då annons- och reklamintäkter sökte sig till förstatidningarna. Enligt kommittén fungerade detta system fullt tillfredsställande under ett par decennier, men en del större förändringar har inträffat som gör presstödssystemet föråldrat. Medialandskapet ändrades dramatiskt på 90-talet med reklam-tv och gratistidningar som Metro. Internet ändrade människors läsvanor och mycket reklampengar lämnade de traditionella marknaderna för nätet.

En viktig förändring som skett, trots presstödets syfte att främja mångfald, är en ökad ägarkoncentration, vilket har medfört att förstatidningarna och andratidningarna har samma ägare. Till exempel har Östran och Barometern i Kalmar samma huvudägare. Det är enligt utredningen bara i Karlstad, Malmö och Stockholm som de konkurrerande tidningarna har olika ägare (sid. 16). Samma ägare mättar därmed marknaden med konkurrerande dotterbolag; den lokala tidningsmarknaden blir en form av kontrollerad mångfald, med viss likhet med delar av detaljhandeln (se posten om Husqvarna). Flera varumärken – gemensam ägare.

Alternativ till branschanpassat presstöd

Utredningen fick vid publiceringen en del kommentarer och kritik. Denna kritik kunde gälla frågor som hade även fått delar av kommittén att reservera sig mot utredningen. Detta gällde bland frågor om införandet av något slags demokratiklausul (se nedan) och varför printmedia skulle även i fortsättningen utgöra riktmärket för presstöd. Kommitténs förslag om slopad reklamskatt mottogs huvudsakligen positivt. Frågan om presstöd överhuvudtaget var nödvändigt för bibehållen mångfald nämndes även i utredningen. Med Finland som exempel visades att publicistisk mångfald fanns kvar i landet trots att presstödet var i praktiken avskaffat (s. 186-193). Kommittén förslog dock att presstödet i Sverige skulle bibehållas.

Demokratikrav för presstöd

Ett omdiskuterat inslag i utredningen var förslaget att kommittén bara ska ta formella hänsyn till tilldelning av presstöd. Tidningarnas politiska inriktning ska inte påverka tilldelning av medel. Kommitténs ordförande reserverade sig mot detta förslag, då han menade att någon form av demokratiregel borde införas för att kunna vägra antidemokratiska tidningar stöd. Mer om denna motsättning mellan yttrandefrihetsprincipen och demokratiskt konsensusbeslut om var till exempel gränserna för det demokratiska samhället dras, presenteras framöver, dels i en post om den principiella skillnaden, dels i en post om den konkreta debatten kring demokratikrav för presstöd.

Länk till regeringens sida om Översyn av det statliga stödet till dagspressen.

Tidningar och tidskrifter

Tidningarnas roll i det nya medialandskapet

Detta är andra delen i miniserien om dagstidningarnas framtid i en värld där de inte är primära plattformar längre. (Seriens första del, seriens tredje del)

I nätets barndom klev de gamla mediaplattformarna (tidningar och andra mediahus) ut på webben med inställningen att nätet utgjorde ännu en kanal som utgick från tidningens plattform. Nätet var en breddning eller ett komplement till existerande verksamhet. Tidningarna kunde bjuda på denna service, som finansierades med annan lönsam verksamhet.

Efter några år visade det sig dock att webben var något annat än ett komplement till tidningen som primär plattform. Nätet började leva sitt eget liv och med ett alltmer interaktivt nät (Webb 2.0) började faran för tidningarna visa sig allt mer. Med den ekonomiska krisen och kraftiga fall i abonnemang, lösnummersköp och annonsintäkter började läget bli allvarligt för tidningarna.

Läget blev ännu besvärligare med uppkomsten av det sociala nätet och övergången från ett nät av webbplatser med viss interaktionsmöjlighet till ett nät där enskilda, verkliga människor blev centrala noder. Olika typer av verksamheter utvecklades inte längre i tidningarna, utan kring verkliga personer. Människors intressen och sociala liv samlades i sociala medier som Facebook och Twitter. Denna förändring slog dock inte ner som en blixt, utan utvecklingen hade skett stegvis via en övergångsfas med proto-sociala nätverk som My Space och Lunarstorm. En förutseende person kunde se utvecklingen mot den sociala webben redan i början av 2000-talet.

Den ekonomiska krisen tycks hålla i sig så tillvida att tidningarna inte får tillbaka printläsare och annonsintäkterna fortsätter att falla. För att överleva måste tidningarna minska kostnader och öka intäkter. Åtgärder tas med viss desperation: Tidningarnas innehåll göms alltmer bakom betalväggar, samtidigt som anställda journalister sägs upp med tunnare tidningsinnehåll som resultat. Till detta kan läggas höjda lösnummerpriser och dyrare abonnemang.

Det finns en del sajter som klarat sig bra trots intåget av de sociala plattformarna. Det är till exempel marknads- och handelssajter, datingsidor och mötesplatser som Blocket, Tradera och Prisjakt.

Framtidens tidningar: Webbplatser med viss utgivning i tryck?

I miniseriens första del presenterades olika typer av plattformar på internet. Dagens tidningar finns på två av plattformarna: Som webbplatser (de flesta tidningar med eller utan betalvägg) och som appar utanför webben (ett mindre antal tidningar). Med tanke på tidningarnas format och innehåll ryms deras verksamhet utan svårigheter på webbplattformen. Särskilda appar blir då en kostsam, parallell utveckling som kan vara svår att motivera. Problemen med att presentera en webbplats för olika typer av maskinenheter som datorer och smartphones löses relativt enkelt med tekniker som responsiv design.

I det nya medielandskapet tillhör tidningarna samma plattform som bloggarna och de renodlade nättidningarna. De traditionella tidningarna skiljer sig genom att de även försöker fortsätta sin tillvaro som fysiska plattformar i formen av tryckt media. Frågan är hur hållbar denna framtid är för tidningarna. Det kan behövas massivt presstöd för att finansiera tidningarnas existens på dubbla plattformar. Mer om presstöd och tidningarnas framtid i miniseriens tredje del.

Kan Schibsted omvandla sig till en social media-plattform?

Det är svårt att se hur de svenska tidningarna ska kunna omvandlas till att bli internets primära plattformar – sociala medier. Tidningarna skulle möjligen kunna ingå som enheter på en större plattform. Av dagens tidningshus tycks det bara vara Schibsted som har en realistisk möjlighet att bli något mer än en webbplats med viss utgivning i tryck.

Schibstedkoncernens svenska del äger utöver Aftonbladet och Svenska Dagbladet även andra välkända webbplatser som blocket.se, hitta.se och prisjakt.se. Det är inte svårt att tänka sig att Schibsted skapar ett integrerat system av dessa sajter inom ramen för en social media-plattform – antingen med ett eget socialt ekosystem – eller i samarbete med någon etablerad plattform som Facebook eller Google+. Schibsted utvecklar nyhetstjänsten Omni, som för närvarande endast finns som Iphoneapp. Kanske är Omni en prototyp eller en förstudie till något större.

Sociala ikoner

Sociala medier som primära plattformar

Den här posten inleder miniserien om den svenska dagstidningsbranschens framtidsutsikter i en värld där den har förlorat sin position som primär plattform.

Serien består av tre huvuddelar delar samt en drastisk introduktion:

1) Sociala medier som primära plattformar

2) Tidningarnas roll i det nya medialandskapet

3) Presstödskommitténs slutbetänkande 2013

I den första delen beskrivs de olika typer av plattformar som det digitala mediatorget består av. Här presenteras även de olika plattformarnas relation till varandra samt vilken plattformstyp som kan anses som den viktigaste eller primära. Själva internet är den grundläggande infrastruktur som olika plattformar byggs på.

Internet i formen av World Wide Web har funnits i omkring tjugo år och under den tiden har internet utvecklats från ett överskådligt nät av html-baserade hemsidor, sammanknutet med hyperlänkar, till en mycket dynamisk värld befolkad av allt möjligt från traditionella hemsidor till sociala nätverk och ”Tingens internet” (Wikipedia).

Olika typer plattformar:

1) Maskiner/ enheter (Mobiltelefoner, läsplattor, datorer)
2) Operativsystem (Mac OS, Windows, Android)
3) Webben med webbplatser (Wikipedia, Expressen, Foodcourtification.com) och webbläsare (Firefox, Internet Explorer, Google Chrome, Opera)
4) Sociala medier (Facebook, Twitter, Google+)
5) Appar utanför webben

De olika plattformarna är kopplade till varandra. Maskinenheterna krävs för att en användare ska kunna ta del av webben och appar. Enheterna behöver operativsystem för att kunna utföra användarnas önskemål. Webbsidor anpassas efter enheternas egenskaper. Webbdesigners måste ta hänsyn till den stora skillnaden mellan tex datorer och mobiler. De måste även tänka på de skillnader som finns mellan olika webbläsare.

I vissa fall skapas särskilda relationer mellan specifika aktörer på de olika plattformarna, vilket leder till uppkomsten av ekosystem. Apples mobila operativsystem (IOS) finns endast på Apples egna Iphones. De appar som utvecklas till Iphone utgör ett eget ekosystem avgränsat från Googles Android-ekosystem eller Microsofts Windows Phone-ekosystem.

Sociala medier som primära plattformar

Sociala medier kan vara kopplade till något specifikt ekosystem, men oftast föredrar sociala medier att vara fristående från både ekosystem och plattformstyp. Facebook finns som app i de mobila ekosystemen, men även som webbplats på den allmänna webben. Detta gäller även Google+ som inte begränsas till Android, utan som finns tillgängligt på många olika plattformar. Ett riktigt framgångsrikt socialt nätverk är oftast plattformsoberoende.

De sociala mediernas stora betydelse beror inte enbart på att de är plattformsoberoende, utan även av sina val på vilka plattformar och ekosystem de ska verka på. Det kan innebära en katastrof för ett mobilt ekosystem om ett socialt nätverk inte utvecklar en app för systemet. Till exempel beror Windows Phone-systemets problem till stor del på det faktum att många apputvecklare och sociala nätverk inte anser det som lönt att bygga en särskild app för Windows Phones ekosystem.

De sociala medierna har fått en inflytelserik ställning som påminner om tidningarnas tidigare roll som primära plattformer. I nästa del Tidningarnas roll i det nya medialandskapet presenteras tidningarnas plats i den nya terrängen.

Om bilden: Google+, LinkedIn, Facebook, Twitter och RSS spelar de ledande rollerna i denna samling av sociala media-ikoner som skapats av veodesign.com. Ikonerna finns för nedladdning på denna adress.

.

Tidningarnas framtid – en drastisk illustration

Med den berömda slutscenen från filmen Fight Club inleder Foodcourtification.com en kortare serie om tidningarnas framtid i en värld där tidningarna inte är primära plattformar längre. Det drastiska exemplet beskriver inte ett definitivt slut på, men en kraftig förändring av en marknad där de traditionella tidningarna spelade en betydande roll.

Filmen illustrerar bildligt hur ett väl invant medialandskap faller samman – ett medialandskap där både läsare och annonsintäkter försvinner från tidningarnas printupplagor och där digitala satsningar inte kan kompensera förlusterna från print.

Serien innehåller tre delar:

1) Sociala medier som primära plattformar

2) Tidningarnas roll i det nya medialandskapet

3) Presstödskommitténs slutbetänkande 2013

Edit: Titeln ändrad och text tillagd (25/9).

Farsta centrum på natten för länge sedan

Abc-staden Farsta då, nu och i framtiden

Bloggen Foodcourtification blickar inte endast framåt från sin position i samtiden. Blickar bakåt ger väl så många insikter och ledtrådar om utvecklingen. För närvarande befinner sig redaktionen i Farsta, en av den svenska stadsplaneringsmodernismens kraftigaste utropstecken. I denna helgessä ges ett par korta nedslag från områdets historia från sin uppkomst som ABC-stad, via det symboliska slut som ABC-stad som nedläggningen av Farsta gymnasium representerar, samt en snabb blick framåt – mot en dystopisk eller godartad framtid.

Centrumvärdinnor
Centrumvärdinnor

ABC-staden skapades under den sociala ingenjörskonstens guldålder. Ett antal områden i Sverige planlades och byggdes enligt Arbete, Bostad och Centrum-modellen. Farsta och Vällingby blev de största och mest kända exemplen på denna stadsplaneringsmodell. Båda satellitstäderna byggdes upp i slutet på 1950- och början på 60-talet. ABC-städerna blev internationellt uppmärksammade.

Grundtanken med ABC-staden var att satellitförstäder byggdes en bit från en stads historiska centrum. Satellitstäderna skulle i stort sett bli självfungerande enheter fyllda av Arbeten, Bostäder samt Centrum med butiker och viktiga samhälls- och kulturfunktioner. I teorin skulle en person kunna leva ett fullgott liv från vaggan till graven inom ABC-stadens gränser. Föräldrar skulle kunna lämna sina barn på skolan innan de promenerade till arbetsplatsen. På hemvägen kunde livsmedel och annat som behövdes i hushållet köpas i det närbelägna köpcentrat. På fritiden kunde invånarna låna böcker, gå på teater eller bio. För den sport- och friluftsintresserade fanns naturen runt hörnet och sporthallar erbjöd inomhusaktiviteter.

De nya ABC-invånarna skulle egentligen aldrig behöva åka till det urmodiga och sunkiga historiska centrumet. De nya ABC-människorna behövde inte den gamla staden, men samhällsplanerarna kunde inte låta de gamla stadskärnorna få leva vidare utan de utsatte ofta städerna för hårdhänt ”citysanering”.

Nu

Farsta gymnasium
Farsta gymnasium

ABC-städerna utvecklades inte riktigt som de sociala ingenjörerna hade hoppats. De gamla städerna fortsatte att locka med sin historia och mångfald. Det gick inte heller att  anpassa arbetsplatser med rätt arbetskraft inom ABC-staden, vilket ledde till att många fick långa resvägar från ABC-stad till centrum eller till annan ABC-stad.

Det har nu gått mer än femtio år sedan invigningen av Farsta. Området har behållit en hel del av sin modernistiska karaktär. Köpcentrumet renoverades 2006-2008 för att svara bättre till de nya konsumtionsmönstren. För närvarande planeras en viss utbyggnad av Farsta centrum med bostadsförtätning. Inflyttningen till Stockholmsområdet är stor  och det råder både bostads- och platsbrist. Bristen löses genom olika förtätningsprogram. Farsta förblir därmed relativt attraktivt för inflyttare.

Den största förändringen för ABC-modellen har troligen genomförts inom skolans värld. Genom det fria skolvalet bröts närhetsprincipen och skolbarn kunde välja skolor utanför ABC-staden. För en del skolor har denna utveckling varit katastrofal. Farsta gymnasium, som var det högsta skolstadiet i ABC-staden, var länge en fullgod skola för invånarna i den varierade bebyggelsen i Farsta. I skolan gick barn från ABC-stadens olika samhällsklasser.

Med fria skolvalet ändrades gymnasiet socioekonomiskt, då elever från ”studiemotiverade hem” sökte sig till innerstadens prestigeskolor samt även etniskt, då svenska elever sökte sig till andra skolor. Denna utveckling pågick så länge och så djupgående att Stockholms stad såg ingen framtid för skolan längre. Den kommer att stängas 2013-2014. Katarina Gunnarsson har gjort ett intressant reportage om skolans nedgång och fall:  Fria skolvalets förlorare – Farsta gymnasium.

Framtiden

Buss och röda hus i Farsta
Höghus i Farsta

Hur ter sig då framtiden för ett Farsta utan kommunalt gymnasium? Antagligen ganska ljus. Farsta är en stor stadsdel med goda kommunikationer och den nya bebyggelsen kommer troligen föra med sig nya nettoskattebetalare. Det nyrenoverade köpcentrat är attraktivt och sporthallarna har också renoverats nyligen.

De som har passerat skol- och gymnasieåldern och har en stabil inkomst behöver nog inte oroa sig för att Farsta centrum kommer att förslummas till den grad som skildras i Tarik Salehs animerade film Metropia (2009). Filmen utspelas i ett dystopiskt Sverige-Europa år 2024. Huvudpersonen i filmen, callcentersanställde Roger,  är en representant för den hord av löntagare som arbetar på dåligt betalda arbeten med usla karriärutsikter.  Befolkningen kontrolleras på ett omständigt sätt med hjälp av hårschampo. Detta schampo har ledande egenskaper, vilket ger en nästan osynlig elit möjlighet att få tillträde till den lilla människans hjärna och tankar. I posten Metropia 2024: Från Farsta med tunnelbana ut i världen visas filmens officiella trailer.

Bloggen kommer att återkomma till  Metropia, men i den här artikeln nämns endast hur Rogers framtida Farsta ser ut. I filmen råder fattigdom och förfall men det är svårt att tänka sig det hus som Roger bor i kommer att förfalla i en sådan omfattning de närmsta tio åren. För närvarande är huset en välunderhållen bostadsrättsförening. Det är i och för sig omöjligt att sia om bostadsbubblan spricker eller inte och/ eller Sverige faller ner i en djup depression.

Tre höghus, Farsta
Höghuset som fiktive karaktären Roger bodde i.
Tre höghus vid centrum
”Wok & Indisk fast food” i Farsta Centrum

Om bilderna: Huvudbilden och Centrumvärdinnorna finns uppsatta på själva köpcentrumet. Bilderna är avfotograferade av Foodcourtification. Övriga bilder är tagna i området av Foodcourtification.

 

 

Metropia 2024: Från Farsta med tunnelbana ut i världen

Inför en längre helgessä om stadsdelen Farsta i Stockholm bjuder Foodcourtification.com på en trailer om den svenska, animerade filmen Metropia. Handlingen utspelas i en nära framtid (2024), där ett dystopiskt Europa knyts samman med ett jättelikt tunnelbanenät.

En av nätets stationer ligger i Farsta i södra Stockholm. Filmens huvudperson, Roger, bor i ett av de mest karaktäristiska bostadshusen i ett mycket nedgånget Farsta. Han arbetar på callcenter en bit från bostaden, men vägrar konsekvent att åka till jobbet med tunnelbana – det pågår något konstigt där nere, brukar han berätta för sin inte lika skeptiskt inställda flickvän. Trots besväret cyklar han mellan arbete och bostad.

En morgon finner Roger cykeln sönderslagen! Hur ska han nu ta sig till jobbet? Med stor tvekan går han mot tunnelbanestationens ingång. Där öppnas de automatiska dörrarna. Roger kliver in och äventyret kan börja!

Lite mer om filmen på Wikipedia.

Läs mer om Farstas historia som ABC-stad i posten Abc-staden Farsta då, nu och i framtiden.

Utsikt över Arlanda från terminal

Amerikanisering av svenska flygplatsnamn

Idéhistorikern Jan Olof Bengtsson har skrivit två mycket läsvärda artiklar (artikel 1, 2) angående en trend bland svensk elit och förvaltning om att ”internationalisera” svenska flygplatsnamn efter en hemmalagad modell ala Amerikat.

Arlanda har numera samma namn på både svenska och global engelska: Stockholm Arlanda Airport. (Wikipedia) Detta är ur ett internationellt namngivningsperspektiv ganska unikt. Nästa steg kan vara att namnge flygplatsen efter Raoul Wallenberg.

Foodcourtificationbloggen kommer att återvända till flygplatsartiklarna fler gånger.

Om bilden: Fotot har hämtats från Wikimedia. Fotograf Jnpet. CC  Attribution-Share Alike 3.0 Unported

 

 

Dagstidningar i tidningsställ

Tidningarna är inte längre primära plattformar

(Det här är den första notisen om plattformar och tidningsbranschens kris. Det kommer att komma fler och mer specifika poster under foodcourtprojektets utveckling.)

Foodcourt och foodcourtifiering utspelar sig på en social och kulturell arena eller plattform. Foodcourt kan konkurrera med, samverka med eller ersätta andra kulturella ekosystem på olika typer av plattformar. Plattformar kan vara både fysiskt verkliga och virtuella.

Dagstidningarna fungerade tidigare som primära plattformar. Förstatidningarna innehöll en mängd olika typer av informationsförmedling och utgjorde den dominerande arenan i en stad eller rentav region. Tidningarna innehöll politisk analys, sportstatistik, födelse- och dödsnotiser, annonser och reklam av alla de slag samt omvärldsbevakning på lokal, nationell och internationell nivå. Tidningarna fungerade primärt som megafoner. En viss grad av dialog skapades på insändarsidorna och i läsarundersökningar. Tidningsredaktionerna kontrollerade den variation och mångfald som förekom i tidningen.

Med Internet uppstod helt plötsligt ett antal virtuella plattformer som kom att utmana flera av de viktigaste komponenterna på tidningsplattformarna. Blocket och Tradera tog stora delar av den lukrativa annonsmarknaden. Nyhetstjänster med realtidsuppdateringar gjorde en stor del av materialet om nationell och internationell omvärldsbevakning föråldrad när den distribuerades i tryckt form.

År 2013 håller tidningsplattformarna på att smulas sönder. Inte ens förstatidningarna kan behålla rollen som primära plattformar – de kämpar för att överhuvudtaget kunna överleva.

Om bilden: Tidningsställ anno 2013. Hur länge till kommer vi att mötas av en sådan syn på Pressbyrån?

Två kaféer på Malmö centralstation

Från Starbucks till Espresso House och åter

Förra posten innehöll ett galleri med bilder från Malmö centralstation. Gamla centralhallen består av en ”saluhall” som i praktiken är ett mattorg i saluhallstil. Den blå hallen ligger bredvid centralhallen. Här finns en sportsbar samt Espresso House och Starbucks. Att originalet och den svenska uppstickaren ligger bredvid varandra torde vara ytterst ovanligt då det inte finns många Starbucks i Sverige.

När man står vid de dåligt avdukade matborden i den blåa stationshallen med blicken riktad mot de båda caféerna i amerikansk stil känner man, trots att det kan tyckas irrationellt, ett stygn av nostalgi.

Seattleföretaget var en pionjär för den specifika form av amerikanska caféer som återupprättade drickandet av sk gott kaffe. Från den amerikanska västkusten kom konceptet att erövra resten av världen – både i formen av de amerikanska varumärkena, men även som lokala varianter. I Sverige som Cofeehouse by George, Wayne’s och Espresso House.

Några svenska entusiaster tog konceptet med sig från USA och grundade ett café i Lund med namnet Espresso House. Därefter gjorde de en försiktig framstöt till Malmö. Efter några år öppnades möjligheten att sälja företaget till ett större bolag med storstilade expansionsplaner. Coffee House bytte ägare, expansionen inleddes, och snart finns nog ingen medelstor svensk stad där man inte kan först ladda (från 100 kronor och uppåt) och därefter spendera sitt bonuskort på det bekanta sortimentet.

På Malmö centralstations Foodcourt står de där tillsammans: Sjöjungfrun och Kaffebönan. Kollegor, konkurrenter, mor och son, mor och dotter; original och vässad kopia. Det är vackert.

Ingången till Starbucks
Ingång till Starbucks
Ingången till Espresso House
Ingång till Espresso House