Google 15-spel

Sociala medier, yttrandefrihetsprincipen & demokratiskt konsensus

I den här bloggposten introduceras begreppen yttrandefrihetsprincipen samt demokratiskt konsensus.

De sociala mediernas genombrott har medfört två viktiga förändringar, vilka påverkar debatter på nätet och i förlängningen hela det offentliga samtalet.

1) Individfokuseringen har förstärks genom att själva mediet bidrar till att personer relativt enkelt kan skapa egna plattformar. Det blir därigenom mer upp till var och en att finna sin plats i solen. Den som vill, kan utifrån sin egen plattform marknadsföra sig själv och sina åsikter. Dessa åsikter kan vara mainstream eller hanteras från ett mainstream-konsensusperspektiv som löjliga, radikala eller rent av skrämmande.

2) Yttrandefrihetsprincipen utmanar det demokratiska konsensuset

Yttrandefrihet ska inte ses som att stå i motsatsställnig till demokratiskt konsensus; yttrandefrihet är en av grundpelarna för demokratiskt konsensus. Motsättningar uppstår när yttrandefriheten bryter skrivna eller oskrivna regler för vad det demokratiska konsensuset kan acceptera – det kan tex gälla frågor om jämställdhet eller kritik av minoriteter.

I ett  demokratiskt konsensusstyrt samhälle kan motsättningar mellan yttrandefrihetsprincipen och gränserna för vad det demokratiska konsensuset kan acceptera leda till lagstiftning som villkorar yttrandefriheten. Detta leder i sin tur till att man kan straffas för att använda yttrandefriheten på ett sätt som det demokratiska konsensuset definierar som en överträdelse mellan acceptabelt och oacceptabelt.

De sociala medierna som pådrivare av yttrandefrihetsprincipen på det demokratiska konsensusets bekostnad

Facebook, Twitter, Google mfl är amerikanska företag med en startpunkt i amerikansk tro på frihetlighet och yttrandefrihet. Åsiktsfrihet kan visserligen i praktiken beskäras kraftigt, vilket bland annat Edward Snowden’s avslöjande av NSA:s verksamheter visar, men trots det finns en stor åsiktsmångfald på tex Twitter och Facebook.

Den första processen av individfokusering är för sig själv inte särskilt svårbegriplig eller svårhanterlig – de västliga samhällena har i decennier varit individfokuserade. En större komplexitet uppstår när enskilda individer använder sig av yttrandefrihetsprincipen på ett sätt som kommer att utmana demokratiskt konsensus. Det är svårt för det demokratiska konsensussamhället att stå fast, eftersom invånarna i det demokratiska konsensussamhället också till stor del använder sociala medier.

Användare av de sociala nätverken med mediernas  inneboende stöd av yttrandefrihetsprincipen bidrar aktivt till att underminera väl inmutade grundpositioner för demokratiskt konsensus.  Denna intressanta och smått paradoxala utveckling kommer att tas upp fler gånger i bloggen.

Sociala medier hade kunnat vara byggda utifrån demokratiskt konsensus istället för yttrandefrihetsprincipen  

De sociala mediernas framgångar betyder inte nödvändigtvis på att yttrandefrihetsprincipen generellt trumfar över demokratiskt konsensus. Om något svenskt community som Lunarstorm hade lyckats locka även vuxna användare och kommit ur startgroparna som social media ett par år före Facebook är det möjligt att tänka sig att användandet av sociala medier i Sverige styrts med större betoning på principerna för demokratisk konsensus i jämförelse med yttrandefrihetsprincipen.

I en följande artikel ställs yttrandefrihetsprincipen och demokratiskt konsensus mot varandra angående demokratibestämmelse för presstöd.

Om bilden: I slutet av september 2013 kunde Googleanvändare spela ett spel på Googles söksida. Spelet gick ut på att med en godisstav slå på en svingande ”stjärna”. Vid träff ramlade det ut godispraliner, vilket gav poäng.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *