Månadsarkiv: februari 2014

Command & Conquer: Generals

Command & Conquer och Syrienkriget

På grund av den mycket farliga arbetsmiljön för journalister i Syrien har sociala medier blivit viktiga källor för information (och desinformation) om kriget. Materialet på de sociala nätverken går oftast inte genom något redaktionellt filter och det blir därmed upp till den enskilde tittaren/ läsaren att sortera och bedöma trovärdigheten i bilder och filmer.

I en del filmer på YouTube och LiveLeak visas strider mellan den reguljära, uniformerade syriska armén och rebellerna, ofta organiserade som irreguljära gerillasoldater. De båda sidorna strider på olika sätt utifrån vad de har för vapen, träning och stridsteknik. Armén har totalt luftherravälde och använder flygplan och helikoptrar för att bomba motståndarna. Rebellerna saknar flyg och har utvecklat andra vapenslag. Ett par av  jihadistfraktionerna bland rebellerna använder självmordsbombare som ett vapen mot den konventionella armén.

Efter att ha sett ett par filmer om strider mellan armén och rebellerna slogs jag av tanken om någon av de stridande kunde vara inspirerade av datorspelet Command & Conquer: Generals (2003). I spelet strider tre olika sorters arméer mot varandra.  USA har en högteknologisk krigsmakt. Kinas styrka bygger på en mycket stor konventionell armé. Global Liberation Army (GLA) är organiserad för gerillakrigsföring, där bland annat självmordsbombare är slagkraftiga enheter. Parterna har helt olika förutsättningar, men i spelet  balanseras de olika arméernas fördelar och nackdelar mot varandra. Läs mer om Command & Conquer på Wikipedia.

Märkligt nog gavs faktiskt ett slags svar i en orelaterad tweet på Twitter av en djundi i norra Syrien: Abu Hamza al-Erhabi, ‏@Anonymousenojk. Han skrev 140210:

”Almost all of the Akhis here that played games have played C&C Generals, including me. That game recruited us, Jazakallah Khayr EA games.” (Länk)

Det är onekligen en tweet som skrivits med viss glimt i ögat, men det finns alltså även andra som funderat på kopplingar och likheter mellan spelet och det verkliga kriget.

Sammanfattning

Genom sociala medier sprids en stor mängd berättelser, vittnesmål, filmer och foton från Syrien. Detta material genomgår inte någon egentlig filtrering innan det blir tillgängligt på nätet. Krigets brutalitet kommer fram i material från alla sidor av konflikten.

När materialet publicerats kan det användas till olika ändamål och syften. Material kan användas av journalister, medborgarjournalister och forskare till att dokumentera krigsbrott och brott mot mänskliga rättigheter; material kan användas av militärer för att följa ny teknik och taktik hos fienderna; material kan användas för rekrytering och stöd till någon sida i konflikten. Material kan även användas till att hitta kopplingar till virtuella världar. Ett tio år gammalt datorspel kan relateras till den verkliga konflikten. Spelet kan användas till att försöka hitta förklaringar.

En videorecension av uppföljaren Command & Conquer: Generals – Zero Hour:

Not: Posten uppdaterades 18.45 och sammanfattningen lades till.

Info om boken Tapirskrift

Rasmus Fleischers Tapirskrift

Boken Tapirskrift består av ett antal texter från åren 2010-13. Dessa texter är indelade i tre delar med olika inriktning. I den första delen handlar texterna framför allt om internetrelaterade företeelser som Piratbyrån och framväxten av centraliserade, företagsstyrda sociala nätverk (t.ex. Facebook, Twitter). I den andra delen finns texter som tematiskt kan ses som geografiska. Här presenteras bland annat texter om Berlin, om den lågprisflygmobila konstvärlden samt om samhället som en flygplats. Tredje delen innehåller mer utpräglat samhälls- och kapitalismkritiska texter. I den här bloggposten görs ett par korta och ett längre nedslag i texter som är av intresse för Foodcourtificationbloggen.

Rasmus Fleischer ger en intressant beskrivning av framväxten av Spotify som en slags avslutning på den infekterade fildelningsdebatten och problematiken kring upphovsrätt. Spotify kom med lösningen att istället för att individer delade faktiska ljudfiler med varandra i peer-to-peer-nätverk skulle de lyssna på centralt arkiverade filer hos Spotify. Lyssnandet var i princip gratis, men för att finansiera sin verksamhet införde Spotify en listig modell där det gick att lyssna utan kostnad – men med frekventa reklamavbrott. Reklaminslagen utformades så enerverande att lyssnaren efter ett tag insåg fördelarna med Spotifys reklamfria abonnemangstjänst.

De nya sociala medierna förändrade sättet som användare interagerade med varandra. Tidigare hade tjänsterna varit uppbyggda kring peer-to-peer-nätverk. Nu erbjöd de nya mediaföretagen ett server-klient-förhållande, där även kommunikationen mellan enskilda användare gick via de centrala servrarna.

Innehållstjänster som Spotify och YouTube undviker nedladdning av stabila filer till användarens hårddisk – filerna lagras permanent någonstans i ”molnet”. Sökfunktionerna hos sociala medier består ofta av en stor sökruta istället för ett katalogbaserat gränssnitt. Centralt för sociala medier är ett ständigt, nu-orienterat flöde samt automatiserade förslag om nya personer eller verksamheter att följa eller bli vän med. De nya sociala medierna kan sammanfattas som: den tomma sökrutan, det ständiga flödet och den automatiska rekommendationen (sid. 53).

Fleischer är kritisk mot Twitter och hur det hackar sönder meningsfulla och reflekterande samtal. Det outsinliga flödet propsar ständigt på om att diskussioner ska vara korta och ganska omgående bör ersättas av nya samtalsämnen och trådar. Det gäller att svara på morgonens heta fråga innan lunch. Efter lunch är det andra brännande och ömmande ämnen på dagordningen. Att komma ihåg förra veckans samtal betraktas som en märklig form av besatthet hos den som ännu minns.

Flygplatssamhället

Av särskilt intresse för bloggen Foodcourtification är texten Flygplatssamhället som ursprungligen publicerades i tidskriften Brand 2/2010. I denna text utreder Fleischer hur samhället omformas till att bli alltmer likt en flygplats:

”Monopol, övervakning och platslöshet präglar i allt högre grad livsmiljön i metropolerna. Tillvaron på en internationell flygplats är bara dess yttersta uttryck. Därför vill jag föreslå ett samlat begrepp för dessa tre kännetecken: flygplatssamhället.” (sid 170)

Flygplatssamhället överlappar delvis foodcourtifieringens mattorg genom att butiks- och restaurangmångfalden är centralt organiserad. Fleischer beskriver denna marknad som ett monopol, där de olika verksamheterna med exklusiva licenser kan ta bra betalt tack vare flygplatsens isolering från det omkringliggande samhället.

För att kunna komma in på flygplatsen passerar resenärerna olika kontroller. På flygplatsen råder strikt övervakning; innanför säkerhetskontrollerna finns ingen anonymitet. Fleischer menar att en sådan avanonymisering också sker allt oftare i samhället utanför flygplatskontrollerna. Övervakningssamhället sprider sig från flygplatsen till samhället i stort:

”Vi kan tänka oss livet i flygplatssamhället som ett liv fyllt av små avbrott där vår passage gör avtryck i en databas. Passerkortet till arbetsplatsen, inloggningen på Facebook, kortbetalningen på Systembolaget, spärren i tunnelbanan – alla dessa passager är snabbt avklarade, men flygplatssamhället innebär att de fyller upp en allt större del av livet.” (172)

Den tredje komponenten i flygplatssamhället är platslösheten. Fleischer använder den franske antropologen Marc Augés begrepp icke-plats för att beskriva flygplatsens plats- och tidlöshet. Flygplatsen saknar specifik förankring i tid och rum:

”Ett typiskt drag hos icke-platser är att de saknar synliga tecken på historia. Om vi skådar oss omkring på en flygplats ser vi ingenting som tyder på någonting någonsin har hänt, bortsett från tidningarnas löpsedlar.” (173)

Denna platslöshet sprider sig ut i det omgivande samhället. Även det vanliga samhället riskerar att bli en icke-plats, vilket formar det sociala livet:

”Icke-platsen finns till för att passeras. Vi förväntas inte sätta värde på vår tillvaro där, utan ständigt vara på väg emot framtida mål. Försök att ta tillvara situationer, att upprätta en spontan gemenskap som överlever stunden, framstår som antingen absurda eller hotfulla. Flygplatssamhället som tendens innebär att en allt större del av våra liv påminner om ett väntrum. Väntrummets tristess får oss att längta till varuhuset, för i flygplatssamhället är konsumtion det enda alternativet till väntan.” (173-174)

Det finns som sagt en del överlappningar mellan flygplatssamhället och foodcourten. Bloggen kommer att återkomma till fler poster om flygplatssamhället.

———-

Bloggpostens illustration är en skärmdump från förlaget Axlbooks hemsida.
Läs fler recensioner på Rasmus Fleischers blogg Copyriot.

Syren: twittersfären mars 2013

Rapporten Syria’s Socially Mediated Civil War (2013)

Sociala medier som Twitter, Facebook & YouTube blir allt viktigare för förmedling av nyheter, rykten och desinformation. I Syrien har sociala medier blivit väldigt viktiga källor för nyhetsrapportering, då det är mycket farligt för journalister att vistas i landet. Omvärlden får förlita sig på de filmer, texter och tweets som lagts ut av lokala aktivister och medborgarjournalister.

Sociala medier är inte bara viktiga som kompensation och alternativ till professionell nyhetsrapportering. De är även primära plattformar för själva konflikten. Ingen part i konflikten har råd med att inte delta med tweets och videos. Utan sociala medier försvinner helt enkelt deras position och de kan inte påverka opinion och makthavare – varken regionalt eller globalt. Att sociala medier är en del av kriget konstateras av en turkisk-holländsk jihadist, Yilmaz, i en intervju i New York Times. Jihadisten använder både Tumblr och Instagram för att få ut sin och sin fraktions historia av konflikten: “Half of Jihad is media.”

De sociala medierna blir även en huvudarena för de forskare som intresserar sig för konflikten. Sociala medier är därmed inte bara en nyhets- och propagandaarena. Samtalen, nyheterna och propagandan används för akademisk analys och debatt. I en helt färsk rapport Syria’s Socially Mediated Civil War (PDF) (United States institute of Peace, Peace Works, 91,  2014) av Marc Lynch, Deen Freelon och Sean Aday studeras de sociala mediernas betydelse både på aktivist-, nyhets- och forskarnivån. Rapporten fokuseras mest på Twitter. Facebook tas inte med då forskarna  anser att det finns en hel frågor angående skydd för privatlivet som är för besvärligt på Facebook (sid 30). Twitter är inte lika privat och är mer lätthanterligt för analys.

Några intressanta företeelser som forskarna kunnat se är hur separerade de engelskspråkiga och arabiskspråkiga twittersfärerna är från varandra samt hur en engelsk dominans i början av konflikten efterhand övertagits av en allt aktivare arabisk twittersfär. Den arabiska sfären är i sin tur indelad i sinsemellan avgränsade kluster  som Assadtrogna, sekulär opposition,  arabiska jihadister men även nationella kluster i olika arabiska länder.

Syren: twittersfären mars 2013
Syria Twittersphere, March 2013 Note: red = pro-Assad; yellow = Kuwaitis; turquoise = Syrian opposition; blue = al-Wesal; green = al-Jazeera; purple = Gulf Islamists; pink = English-speaking journalists. (sid 29)

Det går enligt författarna att argumentera för att i början av konflikten gick det även för endast engelsktalande att att få en någorlunda klar överblick över debatten. Ju längre konflikten dragit ut på tiden och den arabiska sfären växt, desto viktigare har det blivit att kunna arabiska från att inte bli utesluten från stora delar av debatten (sid 6). De engelsk- och arabiskspråkiga twittersfärerna har också olika ämnen och inriktningar för sina diskussioner. Det är alltså inte bara mycket information som endast engelskspråkiga missar. Det är enligt rapporten även till stor del helt olika samtal som förs på engelska respektive arabiska (sid 18).

En annan tydlig trend är att de olika sfärerna blir alltmer introverta och självcentrerade, dvs medlemmar i sfären tenderar alltmer att endast samtala med och retweeta andra inom den egna sfären. En tydlig trend är hur den arabisktalande sfären blivit alltmer nationellt uppdelad. I början på den arabiska våren 2011 fanns ett ”panarabiskt” flöde och samtal mellan Egypten och Syrien. Numera är medlemmarna inom respektive nation mest fokuserade på det egna landet (sid 26).

Rapporten innehåller en hel del intressant statistik, men även diskussioner om hur forskare kan förhålla sig till den nya typ av källmaterial som de sociala medierna utgör:

Syria’s online media environment is likely to be a model for future crises, making it especially important to understand how information is produced, how it ows through social networks, and how it gains or loses credibility with relevant external audiences and gatekeepers (sid 26)

Rapporten kommer till följande metodologiska slutsats:

Done properly, the use of online materials allows for radically new and deeply useful explorations of otherwise inaccessible conflict zones, sophisticated empirical analysis of broad patterns and trends, and the documentation of war crimes and abuses (sid 31).

Uppdaterat 20140211

En liknande undersökning har gjorts vid universitetet i Dublin, där de även skapat en visualisering av olika twittersfärer. Artikel i MIT Technology Review om undersökningen.