Syren: twittersfären mars 2013

Rapporten Syria’s Socially Mediated Civil War (2013)

Sociala medier som Twitter, Facebook & YouTube blir allt viktigare för förmedling av nyheter, rykten och desinformation. I Syrien har sociala medier blivit väldigt viktiga källor för nyhetsrapportering, då det är mycket farligt för journalister att vistas i landet. Omvärlden får förlita sig på de filmer, texter och tweets som lagts ut av lokala aktivister och medborgarjournalister.

Sociala medier är inte bara viktiga som kompensation och alternativ till professionell nyhetsrapportering. De är även primära plattformar för själva konflikten. Ingen part i konflikten har råd med att inte delta med tweets och videos. Utan sociala medier försvinner helt enkelt deras position och de kan inte påverka opinion och makthavare – varken regionalt eller globalt. Att sociala medier är en del av kriget konstateras av en turkisk-holländsk jihadist, Yilmaz, i en intervju i New York Times. Jihadisten använder både Tumblr och Instagram för att få ut sin och sin fraktions historia av konflikten: “Half of Jihad is media.”

De sociala medierna blir även en huvudarena för de forskare som intresserar sig för konflikten. Sociala medier är därmed inte bara en nyhets- och propagandaarena. Samtalen, nyheterna och propagandan används för akademisk analys och debatt. I en helt färsk rapport Syria’s Socially Mediated Civil War (PDF) (United States institute of Peace, Peace Works, 91,  2014) av Marc Lynch, Deen Freelon och Sean Aday studeras de sociala mediernas betydelse både på aktivist-, nyhets- och forskarnivån. Rapporten fokuseras mest på Twitter. Facebook tas inte med då forskarna  anser att det finns en hel frågor angående skydd för privatlivet som är för besvärligt på Facebook (sid 30). Twitter är inte lika privat och är mer lätthanterligt för analys.

Några intressanta företeelser som forskarna kunnat se är hur separerade de engelskspråkiga och arabiskspråkiga twittersfärerna är från varandra samt hur en engelsk dominans i början av konflikten efterhand övertagits av en allt aktivare arabisk twittersfär. Den arabiska sfären är i sin tur indelad i sinsemellan avgränsade kluster  som Assadtrogna, sekulär opposition,  arabiska jihadister men även nationella kluster i olika arabiska länder.

Syren: twittersfären mars 2013
Syria Twittersphere, March 2013 Note: red = pro-Assad; yellow = Kuwaitis; turquoise = Syrian opposition; blue = al-Wesal; green = al-Jazeera; purple = Gulf Islamists; pink = English-speaking journalists. (sid 29)

Det går enligt författarna att argumentera för att i början av konflikten gick det även för endast engelsktalande att att få en någorlunda klar överblick över debatten. Ju längre konflikten dragit ut på tiden och den arabiska sfären växt, desto viktigare har det blivit att kunna arabiska från att inte bli utesluten från stora delar av debatten (sid 6). De engelsk- och arabiskspråkiga twittersfärerna har också olika ämnen och inriktningar för sina diskussioner. Det är alltså inte bara mycket information som endast engelskspråkiga missar. Det är enligt rapporten även till stor del helt olika samtal som förs på engelska respektive arabiska (sid 18).

En annan tydlig trend är att de olika sfärerna blir alltmer introverta och självcentrerade, dvs medlemmar i sfären tenderar alltmer att endast samtala med och retweeta andra inom den egna sfären. En tydlig trend är hur den arabisktalande sfären blivit alltmer nationellt uppdelad. I början på den arabiska våren 2011 fanns ett ”panarabiskt” flöde och samtal mellan Egypten och Syrien. Numera är medlemmarna inom respektive nation mest fokuserade på det egna landet (sid 26).

Rapporten innehåller en hel del intressant statistik, men även diskussioner om hur forskare kan förhålla sig till den nya typ av källmaterial som de sociala medierna utgör:

Syria’s online media environment is likely to be a model for future crises, making it especially important to understand how information is produced, how it ows through social networks, and how it gains or loses credibility with relevant external audiences and gatekeepers (sid 26)

Rapporten kommer till följande metodologiska slutsats:

Done properly, the use of online materials allows for radically new and deeply useful explorations of otherwise inaccessible conflict zones, sophisticated empirical analysis of broad patterns and trends, and the documentation of war crimes and abuses (sid 31).

Uppdaterat 20140211

En liknande undersökning har gjorts vid universitetet i Dublin, där de även skapat en visualisering av olika twittersfärer. Artikel i MIT Technology Review om undersökningen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *