Kategoriarkiv: Media

Stenskulptur med lagbok

Yttrandefrihetsprincipen och demokratiskt konsensus om presstöd

En intressant konflikt mellan yttrandefrihetsprincipen och det demokratiska konsensuset uppkom i samband med att kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth tillsatte en utredning om framtidens presstöd (läs mer om utredningens rapport i posten Presstödskommitténs slutbetänkande). Kulturministern såg gärna att det infördes en demokratibestämmelse för framtidens presstöd. Utredningen kom dock till slutsatsen att ett uttalat demokratikrav strider mot tryckfrihetsförordningen:

”Kommitténs bedömning är att den utformning som reglerna för presstödet fått, när det gäller att göra stödsystemet ideologiskt neutralt och förhindra en prövning av tidningars idémässiga och politiska tendens och deras redaktionella ställningstaganden i övrigt, har varit av stort värde. Den innebär att stödsystemet ansluter till tryckfrihetsförordningens syfte, genom att möjliggöra att fler tidningar kan utges, samtidigt som reglerna inte kan användas för repressiva ingrepp mot antingen enstaka artiklar eller utgivares ideologiska hållning.” (sid 407)

Utredningens ordförande Hans-Gunnar Axberger reserverade sig mot kommitténs beslut och motiverade detta enligt följande:

”Den yttrandefrihetsfråga som diskussionen om en demokratibestämmelse i ett mediestödssystem väcker är mot denna bakgrund mer en gradfråga än en principfråga – innebär uppställande av stödvillkor som beaktar den stödsökande tidningens inriktning, dvs. dess innehåll och värdegrund, att stödsystemets ingrepp i grundlagens principer blir alltför långtgående? Det kan man, i enlighet med majoritetens ståndpunkt, mycket väl hävda. Enligt min mening måste man emellertid då också beakta den intressekonflikt som finns mellan yttrandefriheten och det allmännas skyldighet att verka för det demokratiska samhällets grundläggande värden. Den konflikten uppkommer egentligen redan genom presstödssystemet som sådant men den tydliggörs när det allmänna ställs inför anspråk på att finansiera antidemokratisk opinionbildning.” (sid 446)

Av dessa två citat syns en tydlig skiljelinje mellan en position som förespråkar yttrandefrihetsprincipen samt en linje som tonar ner principiella aspekter och understryker vikten av ett pragmatiskt agerande – ett handlande uppbyggt kring ett demokratiskt konsensus.

Axberger beskrev denna skillnad mellan yttrandefrihetsprincip och demokratiskt konsensus:

”Jag skulle gärna vilja ansluta mig till majoritetens principfasta ståndpunkt. Om den emellertid innebär att alla opinionsbildare – även de mest extrema och från demokratisk synpunkt motbjudande – ska ha villkorslös rätt till stöd, blir priset för att upprätthålla systemet att det allmänna kan tvingas främja brottsliga framställningar och spridning av rasistisk propaganda. Det priset är enligt min mening för högt; att i längden finansiera tidningar och webbplatser som har ett innehåll av det slaget med medborgarnas pengar skulle undergräva stödsystemets legitimitet. I så fall bör tankarna på selektivt mediestöd i stället avskrivas, till förmån för stödinsatser som inte är specifikt riktade till enskilda utgivare.” (sid 447)

Debatten var kopplad till frågan om tidningen Nya Tider skulle beviljas presstöd. Debatten avslutades med beslutet att Nya Tider fått presstöd.

Om bilden. Skulpturen Grundlagen är skapad av Pye Engström. Skulpturen står vid Förvaltningsrätten i Malmö.

Skulptur

Statens offentliga utredningar 66/2013

Presstödskommitténs slutbetänkande 2013

Detta är tredje delen i miniserien om dagstidningarnas framtid i en värld där de inte är primära plattformar längre. (Seriens första del, seriens andra del)

I september 2013 publicerade Presstödskommittén sitt slutbetänkande i SOU 2013:66 Översyn av det statliga stödet till dagspressen. Rapporten föreslår hur presstödet ska utformas från 2017 och ett par år framåt. En vanlig fråga inför publiceringen var ifall utredningen skulle utgå från tidningsbranschens behov eller från ett perspektiv av att hela branschen var i stor omvandling och istället fokusera på frågor om framtidens journalistik. Det visade sig att kommittén fortsatte i traditionen att utgå till stor del från branschens behov. Det är fortfarande de tryckta tidningarna, deras upplagor, lokala täckningsgrad, utgivningsfrekvens mm som utgör grunden för presstödets utformande.

Presstödet skapades i början på 1970-talet uttryckligen för att värna om den politiska mångfalden genom att stödja de sk andratidningarna runt om i Sverige. Andratidningarna hade det ekonomiskt svårt då annons- och reklamintäkter sökte sig till förstatidningarna. Enligt kommittén fungerade detta system fullt tillfredsställande under ett par decennier, men en del större förändringar har inträffat som gör presstödssystemet föråldrat. Medialandskapet ändrades dramatiskt på 90-talet med reklam-tv och gratistidningar som Metro. Internet ändrade människors läsvanor och mycket reklampengar lämnade de traditionella marknaderna för nätet.

En viktig förändring som skett, trots presstödets syfte att främja mångfald, är en ökad ägarkoncentration, vilket har medfört att förstatidningarna och andratidningarna har samma ägare. Till exempel har Östran och Barometern i Kalmar samma huvudägare. Det är enligt utredningen bara i Karlstad, Malmö och Stockholm som de konkurrerande tidningarna har olika ägare (sid. 16). Samma ägare mättar därmed marknaden med konkurrerande dotterbolag; den lokala tidningsmarknaden blir en form av kontrollerad mångfald, med viss likhet med delar av detaljhandeln (se posten om Husqvarna). Flera varumärken – gemensam ägare.

Alternativ till branschanpassat presstöd

Utredningen fick vid publiceringen en del kommentarer och kritik. Denna kritik kunde gälla frågor som hade även fått delar av kommittén att reservera sig mot utredningen. Detta gällde bland frågor om införandet av något slags demokratiklausul (se nedan) och varför printmedia skulle även i fortsättningen utgöra riktmärket för presstöd. Kommitténs förslag om slopad reklamskatt mottogs huvudsakligen positivt. Frågan om presstöd överhuvudtaget var nödvändigt för bibehållen mångfald nämndes även i utredningen. Med Finland som exempel visades att publicistisk mångfald fanns kvar i landet trots att presstödet var i praktiken avskaffat (s. 186-193). Kommittén förslog dock att presstödet i Sverige skulle bibehållas.

Demokratikrav för presstöd

Ett omdiskuterat inslag i utredningen var förslaget att kommittén bara ska ta formella hänsyn till tilldelning av presstöd. Tidningarnas politiska inriktning ska inte påverka tilldelning av medel. Kommitténs ordförande reserverade sig mot detta förslag, då han menade att någon form av demokratiregel borde införas för att kunna vägra antidemokratiska tidningar stöd. Mer om denna motsättning mellan yttrandefrihetsprincipen och demokratiskt konsensusbeslut om var till exempel gränserna för det demokratiska samhället dras, presenteras framöver, dels i en post om den principiella skillnaden, dels i en post om den konkreta debatten kring demokratikrav för presstöd.

Länk till regeringens sida om Översyn av det statliga stödet till dagspressen.

Tidningar och tidskrifter

Tidningarnas roll i det nya medialandskapet

Detta är andra delen i miniserien om dagstidningarnas framtid i en värld där de inte är primära plattformar längre. (Seriens första del, seriens tredje del)

I nätets barndom klev de gamla mediaplattformarna (tidningar och andra mediahus) ut på webben med inställningen att nätet utgjorde ännu en kanal som utgick från tidningens plattform. Nätet var en breddning eller ett komplement till existerande verksamhet. Tidningarna kunde bjuda på denna service, som finansierades med annan lönsam verksamhet.

Efter några år visade det sig dock att webben var något annat än ett komplement till tidningen som primär plattform. Nätet började leva sitt eget liv och med ett alltmer interaktivt nät (Webb 2.0) började faran för tidningarna visa sig allt mer. Med den ekonomiska krisen och kraftiga fall i abonnemang, lösnummersköp och annonsintäkter började läget bli allvarligt för tidningarna.

Läget blev ännu besvärligare med uppkomsten av det sociala nätet och övergången från ett nät av webbplatser med viss interaktionsmöjlighet till ett nät där enskilda, verkliga människor blev centrala noder. Olika typer av verksamheter utvecklades inte längre i tidningarna, utan kring verkliga personer. Människors intressen och sociala liv samlades i sociala medier som Facebook och Twitter. Denna förändring slog dock inte ner som en blixt, utan utvecklingen hade skett stegvis via en övergångsfas med proto-sociala nätverk som My Space och Lunarstorm. En förutseende person kunde se utvecklingen mot den sociala webben redan i början av 2000-talet.

Den ekonomiska krisen tycks hålla i sig så tillvida att tidningarna inte får tillbaka printläsare och annonsintäkterna fortsätter att falla. För att överleva måste tidningarna minska kostnader och öka intäkter. Åtgärder tas med viss desperation: Tidningarnas innehåll göms alltmer bakom betalväggar, samtidigt som anställda journalister sägs upp med tunnare tidningsinnehåll som resultat. Till detta kan läggas höjda lösnummerpriser och dyrare abonnemang.

Det finns en del sajter som klarat sig bra trots intåget av de sociala plattformarna. Det är till exempel marknads- och handelssajter, datingsidor och mötesplatser som Blocket, Tradera och Prisjakt.

Framtidens tidningar: Webbplatser med viss utgivning i tryck?

I miniseriens första del presenterades olika typer av plattformar på internet. Dagens tidningar finns på två av plattformarna: Som webbplatser (de flesta tidningar med eller utan betalvägg) och som appar utanför webben (ett mindre antal tidningar). Med tanke på tidningarnas format och innehåll ryms deras verksamhet utan svårigheter på webbplattformen. Särskilda appar blir då en kostsam, parallell utveckling som kan vara svår att motivera. Problemen med att presentera en webbplats för olika typer av maskinenheter som datorer och smartphones löses relativt enkelt med tekniker som responsiv design.

I det nya medielandskapet tillhör tidningarna samma plattform som bloggarna och de renodlade nättidningarna. De traditionella tidningarna skiljer sig genom att de även försöker fortsätta sin tillvaro som fysiska plattformar i formen av tryckt media. Frågan är hur hållbar denna framtid är för tidningarna. Det kan behövas massivt presstöd för att finansiera tidningarnas existens på dubbla plattformar. Mer om presstöd och tidningarnas framtid i miniseriens tredje del.

Kan Schibsted omvandla sig till en social media-plattform?

Det är svårt att se hur de svenska tidningarna ska kunna omvandlas till att bli internets primära plattformar – sociala medier. Tidningarna skulle möjligen kunna ingå som enheter på en större plattform. Av dagens tidningshus tycks det bara vara Schibsted som har en realistisk möjlighet att bli något mer än en webbplats med viss utgivning i tryck.

Schibstedkoncernens svenska del äger utöver Aftonbladet och Svenska Dagbladet även andra välkända webbplatser som blocket.se, hitta.se och prisjakt.se. Det är inte svårt att tänka sig att Schibsted skapar ett integrerat system av dessa sajter inom ramen för en social media-plattform – antingen med ett eget socialt ekosystem – eller i samarbete med någon etablerad plattform som Facebook eller Google+. Schibsted utvecklar nyhetstjänsten Omni, som för närvarande endast finns som Iphoneapp. Kanske är Omni en prototyp eller en förstudie till något större.

Tidningarnas framtid – en drastisk illustration

Med den berömda slutscenen från filmen Fight Club inleder Foodcourtification.com en kortare serie om tidningarnas framtid i en värld där tidningarna inte är primära plattformar längre. Det drastiska exemplet beskriver inte ett definitivt slut på, men en kraftig förändring av en marknad där de traditionella tidningarna spelade en betydande roll.

Filmen illustrerar bildligt hur ett väl invant medialandskap faller samman – ett medialandskap där både läsare och annonsintäkter försvinner från tidningarnas printupplagor och där digitala satsningar inte kan kompensera förlusterna från print.

Serien innehåller tre delar:

1) Sociala medier som primära plattformar

2) Tidningarnas roll i det nya medialandskapet

3) Presstödskommitténs slutbetänkande 2013

Edit: Titeln ändrad och text tillagd (25/9).