Kategoriarkiv: Om konceptet

Skyltfönster med bla Betty Boop

New Age foodcourt

Ett mycket tydligt exempel på foodcourtifiering erbjuder New Age-butikerna. Ett veritabelt esoteriskt smörgåsbord, där det går att plocka samman sin egen personlighetsspecifika livsstil. I ena ändan det unika jaget – i andra ändan esoterika från alla möjliga tider och kulturer.

I Malmöbutiken Mandalas skyltfönster visades i februari 2012 ett fantastiskt utbud för den som ville hitta eller utveckla sin personlighet. Här salufördes en hybrid- och kombinationslivstil/ religion som friskt blandade kristendom, indianreligion, egyptisk mystik, nordisk mytologi, buddhism och amerikansk serietidningskultur.

Natten är dagens mor.
Kaos är granne med Betty Boop!

Fönstershoppa vidare i galleriet.

Lunds universitet

Lunds universitet på utbildningstorget

En intressant process, som är kopplad till globaliseringen och nationalstaternas försvagning, är hur etablerade institutioner som universitet anpassar verksamhet och positionering på ett alltmer globaliserat utbildningstorg.

Fram till 2000-talet – innan effekterna av Sovjetunionens sammanbrott, EU-inträdet och globaliseringen verkligen började slå igenom – agerade de svenska universiteten på ett huvudsakligen nationellt plan. Universiteten hade internationellt utbyte av forskare och studenter, men universitetens kurser, program och forskningsinriktningar reglerades i en nationalstatlig kontext. Utifrån denna kontext kunde universiteten bygga upp en stor mångfald av institutioner och kurser.

Denna mångfald var tex vid Lunds universitet särskilt märkbar inom det språkvetenskapliga området. Det fanns ett brett utbud av små och stora språk; språkkurser gavs trots litet söktryck och få studenter på kurserna. Mångfalden begränsades inte av någon tankegång om att kurserna skulle vara ”lönsamma” eller ”vara självfinansierade”.

Detta offentligt finansierade system ersattes av en fiktiv marknadsekonomi där sk ”genomströmning” av studenter gav ”intäkter” till institutionerna. Var genomströmningen av studenter för liten kunde dessa inkomster inte täcka kostnader för lärarlöner och lokaler och ”olönsamma” kurser lades ner, vilket innebar en minskad mångfald på universitetet.

Universitetens mångfald minskade, men den fiktiva marknadsekonomin i sig ändrade inte spelplanen (eller torget) som universiteten verkade på. Denna förändring har skett genom reformer på europeisk unionsnivå, där de olika ländernas utbildnings- och betygssystem har ändrats till ett enhetligare system (Bolognaprocessen), där universitetsexamen inom EU-länderna ska vara likvärdiga.

Ökade krav på ”självfinansiering” och ökande konkurrens från universitet utanför unionen bidrar ytterligare till en process där universiteten lämnar ett utbildningstorg, där det var universiteten i samråd med staten som skapade mångfalden, till ett utbildningstorg där universiteten slåss om allt rörligare studenters och finansiärers gunst.

Lunds universitet utgör inte längre en relativt självständig utbildningsplattform, utan har blivit en av otaliga aktörer på en alltmer internationaliserad och konkurrensutsatt utbildningsmarknad.

Universiteten var tidigare sina egna ”marknadsplatser” – i viss konkurrens med nationella och internationella aktörer – men de hade relativt gott om handlingsutrymme till att reglera sin utbildnings- och forskningsverksamhet. Numera är utrymmet för att skapa ett utbildningsekosystem efter eget tycke och smak mycket mindre. Om och när det internationella utbildningsmarknaden kan tänkas få Foodcourtegenskaper (dvs mångfalden organiseras centralt), så blir det knappast Lunds universitets ledning som reglerar denna mångfald.

För dagens student erbjuder Lunds universitet ett mycket magrare utbud av språkkurser jämfört med för 20 år sedan. Vill studenten läsa något språk utöver ”de stora språken” är det distanskurser eller flytt till annan universitetsort som gäller.

Om bilden: Universitetsplatsen i vintersolnedgång. Till vänster huvudbyggnaden. Till höger Kungshuset.

Stenskulptur med lagbok

Yttrandefrihetsprincipen och demokratiskt konsensus om presstöd

En intressant konflikt mellan yttrandefrihetsprincipen och det demokratiska konsensuset uppkom i samband med att kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth tillsatte en utredning om framtidens presstöd (läs mer om utredningens rapport i posten Presstödskommitténs slutbetänkande). Kulturministern såg gärna att det infördes en demokratibestämmelse för framtidens presstöd. Utredningen kom dock till slutsatsen att ett uttalat demokratikrav strider mot tryckfrihetsförordningen:

”Kommitténs bedömning är att den utformning som reglerna för presstödet fått, när det gäller att göra stödsystemet ideologiskt neutralt och förhindra en prövning av tidningars idémässiga och politiska tendens och deras redaktionella ställningstaganden i övrigt, har varit av stort värde. Den innebär att stödsystemet ansluter till tryckfrihetsförordningens syfte, genom att möjliggöra att fler tidningar kan utges, samtidigt som reglerna inte kan användas för repressiva ingrepp mot antingen enstaka artiklar eller utgivares ideologiska hållning.” (sid 407)

Utredningens ordförande Hans-Gunnar Axberger reserverade sig mot kommitténs beslut och motiverade detta enligt följande:

”Den yttrandefrihetsfråga som diskussionen om en demokratibestämmelse i ett mediestödssystem väcker är mot denna bakgrund mer en gradfråga än en principfråga – innebär uppställande av stödvillkor som beaktar den stödsökande tidningens inriktning, dvs. dess innehåll och värdegrund, att stödsystemets ingrepp i grundlagens principer blir alltför långtgående? Det kan man, i enlighet med majoritetens ståndpunkt, mycket väl hävda. Enligt min mening måste man emellertid då också beakta den intressekonflikt som finns mellan yttrandefriheten och det allmännas skyldighet att verka för det demokratiska samhällets grundläggande värden. Den konflikten uppkommer egentligen redan genom presstödssystemet som sådant men den tydliggörs när det allmänna ställs inför anspråk på att finansiera antidemokratisk opinionbildning.” (sid 446)

Av dessa två citat syns en tydlig skiljelinje mellan en position som förespråkar yttrandefrihetsprincipen samt en linje som tonar ner principiella aspekter och understryker vikten av ett pragmatiskt agerande – ett handlande uppbyggt kring ett demokratiskt konsensus.

Axberger beskrev denna skillnad mellan yttrandefrihetsprincip och demokratiskt konsensus:

”Jag skulle gärna vilja ansluta mig till majoritetens principfasta ståndpunkt. Om den emellertid innebär att alla opinionsbildare – även de mest extrema och från demokratisk synpunkt motbjudande – ska ha villkorslös rätt till stöd, blir priset för att upprätthålla systemet att det allmänna kan tvingas främja brottsliga framställningar och spridning av rasistisk propaganda. Det priset är enligt min mening för högt; att i längden finansiera tidningar och webbplatser som har ett innehåll av det slaget med medborgarnas pengar skulle undergräva stödsystemets legitimitet. I så fall bör tankarna på selektivt mediestöd i stället avskrivas, till förmån för stödinsatser som inte är specifikt riktade till enskilda utgivare.” (sid 447)

Debatten var kopplad till frågan om tidningen Nya Tider skulle beviljas presstöd. Debatten avslutades med beslutet att Nya Tider fått presstöd.

Om bilden. Skulpturen Grundlagen är skapad av Pye Engström. Skulpturen står vid Förvaltningsrätten i Malmö.

Skulptur

Google 15-spel

Sociala medier, yttrandefrihetsprincipen & demokratiskt konsensus

I den här bloggposten introduceras begreppen yttrandefrihetsprincipen samt demokratiskt konsensus.

De sociala mediernas genombrott har medfört två viktiga förändringar, vilka påverkar debatter på nätet och i förlängningen hela det offentliga samtalet.

1) Individfokuseringen har förstärks genom att själva mediet bidrar till att personer relativt enkelt kan skapa egna plattformar. Det blir därigenom mer upp till var och en att finna sin plats i solen. Den som vill, kan utifrån sin egen plattform marknadsföra sig själv och sina åsikter. Dessa åsikter kan vara mainstream eller hanteras från ett mainstream-konsensusperspektiv som löjliga, radikala eller rent av skrämmande.

2) Yttrandefrihetsprincipen utmanar det demokratiska konsensuset

Yttrandefrihet ska inte ses som att stå i motsatsställnig till demokratiskt konsensus; yttrandefrihet är en av grundpelarna för demokratiskt konsensus. Motsättningar uppstår när yttrandefriheten bryter skrivna eller oskrivna regler för vad det demokratiska konsensuset kan acceptera – det kan tex gälla frågor om jämställdhet eller kritik av minoriteter.

I ett  demokratiskt konsensusstyrt samhälle kan motsättningar mellan yttrandefrihetsprincipen och gränserna för vad det demokratiska konsensuset kan acceptera leda till lagstiftning som villkorar yttrandefriheten. Detta leder i sin tur till att man kan straffas för att använda yttrandefriheten på ett sätt som det demokratiska konsensuset definierar som en överträdelse mellan acceptabelt och oacceptabelt.

De sociala medierna som pådrivare av yttrandefrihetsprincipen på det demokratiska konsensusets bekostnad

Facebook, Twitter, Google mfl är amerikanska företag med en startpunkt i amerikansk tro på frihetlighet och yttrandefrihet. Åsiktsfrihet kan visserligen i praktiken beskäras kraftigt, vilket bland annat Edward Snowden’s avslöjande av NSA:s verksamheter visar, men trots det finns en stor åsiktsmångfald på tex Twitter och Facebook.

Den första processen av individfokusering är för sig själv inte särskilt svårbegriplig eller svårhanterlig – de västliga samhällena har i decennier varit individfokuserade. En större komplexitet uppstår när enskilda individer använder sig av yttrandefrihetsprincipen på ett sätt som kommer att utmana demokratiskt konsensus. Det är svårt för det demokratiska konsensussamhället att stå fast, eftersom invånarna i det demokratiska konsensussamhället också till stor del använder sociala medier.

Användare av de sociala nätverken med mediernas  inneboende stöd av yttrandefrihetsprincipen bidrar aktivt till att underminera väl inmutade grundpositioner för demokratiskt konsensus.  Denna intressanta och smått paradoxala utveckling kommer att tas upp fler gånger i bloggen.

Sociala medier hade kunnat vara byggda utifrån demokratiskt konsensus istället för yttrandefrihetsprincipen  

De sociala mediernas framgångar betyder inte nödvändigtvis på att yttrandefrihetsprincipen generellt trumfar över demokratiskt konsensus. Om något svenskt community som Lunarstorm hade lyckats locka även vuxna användare och kommit ur startgroparna som social media ett par år före Facebook är det möjligt att tänka sig att användandet av sociala medier i Sverige styrts med större betoning på principerna för demokratisk konsensus i jämförelse med yttrandefrihetsprincipen.

I en följande artikel ställs yttrandefrihetsprincipen och demokratiskt konsensus mot varandra angående demokratibestämmelse för presstöd.

Om bilden: I slutet av september 2013 kunde Googleanvändare spela ett spel på Googles söksida. Spelet gick ut på att med en godisstav slå på en svingande ”stjärna”. Vid träff ramlade det ut godispraliner, vilket gav poäng.

Dagstidningar i tidningsställ

Tidningarna är inte längre primära plattformar

(Det här är den första notisen om plattformar och tidningsbranschens kris. Det kommer att komma fler och mer specifika poster under foodcourtprojektets utveckling.)

Foodcourt och foodcourtifiering utspelar sig på en social och kulturell arena eller plattform. Foodcourt kan konkurrera med, samverka med eller ersätta andra kulturella ekosystem på olika typer av plattformar. Plattformar kan vara både fysiskt verkliga och virtuella.

Dagstidningarna fungerade tidigare som primära plattformar. Förstatidningarna innehöll en mängd olika typer av informationsförmedling och utgjorde den dominerande arenan i en stad eller rentav region. Tidningarna innehöll politisk analys, sportstatistik, födelse- och dödsnotiser, annonser och reklam av alla de slag samt omvärldsbevakning på lokal, nationell och internationell nivå. Tidningarna fungerade primärt som megafoner. En viss grad av dialog skapades på insändarsidorna och i läsarundersökningar. Tidningsredaktionerna kontrollerade den variation och mångfald som förekom i tidningen.

Med Internet uppstod helt plötsligt ett antal virtuella plattformer som kom att utmana flera av de viktigaste komponenterna på tidningsplattformarna. Blocket och Tradera tog stora delar av den lukrativa annonsmarknaden. Nyhetstjänster med realtidsuppdateringar gjorde en stor del av materialet om nationell och internationell omvärldsbevakning föråldrad när den distribuerades i tryckt form.

År 2013 håller tidningsplattformarna på att smulas sönder. Inte ens förstatidningarna kan behålla rollen som primära plattformar – de kämpar för att överhuvudtaget kunna överleva.

Om bilden: Tidningsställ anno 2013. Hur länge till kommer vi att mötas av en sådan syn på Pressbyrån?

INgång Husqarna fabriksmuseum

Centraliserad mångfald i detaljhandeln 2: Husqvarna

Lidl var dubbelpostens första exempel. I det andra exemplet som illustreras med Husqvarnakoncernen handlar inte produktsortimentet om livsmedel utan om trädgårds- och skogsprodukter. Husqvarna är ett av Sveriges äldsta företag, som ursprungligen anlades som en vapensmedja.

Husqvarna var en del av Electroluxkoncernen till 2006 då företaget knoppades av som ett självständigt aktiebolag. Efter denna nystart gav sig företaget ut på en omfattande inköpsrunda av konkurrerande företag.

Vid avknoppningen bestod Husqvarnakoncernan utöver Husqvarna redan av ett par varumärken med liknande produktsortiment (tex. Jonsered och Partner), men varumärkesportföljen ansågs lite mager och en runda av inköp igångsattes.

Vid inköpsrundorna under 2000-talet köptes bland annat Gardena (trädgårdsprodukter), Klippo (gräsklippare) och McCulloch (motorsågar samt andra trädgårds- och skogsverktyg).

Husqvarna har använt strategin att de inköpta bolagens varumärken blir kvar och får konkurrera med huvudmärket och varandra. Marknaden för till exempel gräsklippare eller motorsågar består av ett flertal märken, men konkurrensen sker mellan ett par företag som har samma huvudägare. Det finns en mångfald av varumärken, men delar av denna mångfald regleras från Husqvarnakoncernens huvudkontor.

Om bilden: Ingången till Husqvarna fabriksmuseum i Huskvarna.

Skylt med Lidls varumärken

Centraliserad mångfald i detaljhandeln 1: Lidl

Köpcentran tillämpar centralt planerad mångfald (se artikel), men de är knappast ensamma om att tillämpa metoden. Många affärer och varuhus saluför en mängd produkter, vilka skapar en mångfald för kunderna.

I livsmedelsbranschen kan en butik eller varuhus 1) sakna egentillverkade produkter, 2) sälja en del egna produkter under egna varumärken (tex Coop och Ica), eller 3) saluföra till stor del egna produkter och varumärken. Lidl är ett tydligt exempel på den tredje inriktningen.

På Lidls hemsida kan man läsa om företagets användande av egna varumärken: ”Till skillnad från andra butiker har vi mest egna varumärken. Det är varor som vi tar fram tillsammans med en leverantör för att kunna erbjuda våra kunder samma höga kvalitet som hos mer kända produkter men till ett lägre pris.” Anledningen till att inte produkterna heter rätt och slätt Lidl förklaras enligt följande: ”Det allra enklaste vore förstås att döpa dem till Lidl men vi har valt namn efter vad de är för slags produkter.”

Lidl erbjuder ett utbud av konkurrerande produkter, men där dessa varumärken ofta är Lidls egna. Det uppstår en atmosfär av att det finns ett viss mått av konkurrens och valmöjligheter. Lidl skapar med hjälp av sina varumärken en centralt organiserad mångfald.

Bildinfo: Skylt med ett urval av Lidls varumärken.

Fortsätt till dubbelpostens andra del om Husqvarna.

Caroli matsalar i Malmö

Köpcentrumens mattorg

Foodcourt eller mattorg används vanligen som beteckning för restaurangdelen i ett modernt köpcentrum.

Rent logistiskt skiljer sig dessa Foodcourtar från färjornas matdistribution (som beskrevs i förra bloggposten). Färjornas restauranger delar ofta på ett gemensamt kök, medan restaurangerna kring köpcentrumets mattorg ofta lagar sin mat själv. Det finns därmed en skillnad i hur den centraliserade mångfalden manifesteras.

Restaurangerna kring köpcentrats mattorg kan ha olika ägare, men de är temamässigt handplockade för att täcka in ett brett spektrum av köpcentrats besökare. Det råder inte fri etableringsrätt, vilket hade kunnat leda till att tre pizzerior öppnat vid torget. I Foodcourtens restaurangflora finns kanske en pizzeria, men denna restaurang är granne med annorlunda matställen som tex en thailändsk restaurang och en restaurang som serverar husmanskost. Mångfalden erbjuder valfrihet för shoppingtrötta besökare.

Eftersom restaurangerna ligger samlade i ett kluster kan restaurangernas stolar och bord användas på olika sätt utifrån köpcenterledningens önskemål. Restaurangerna kan ha separata matplatser, men på de mest arketypiska mattorgen delar restaurangerna matplatser för största möjliga flexibilitet. Den centralt planerade restaurangmångfalden kombineras med optimal matplatsallokering.

Om bilden: Caroli matsalar ligger i det år 2013 nyrenoverade Caroli köpcenter i centrala Malmö. Den tidigare stora ”centralrestaurangen” Kniv & Gaffel avvecklades och ersattes i en annan del av centrumet av en Foodcourt utan sittplatsoptimering. På Carolis mattorg delar inte restaurangerna på matplatserna utan deras bord & stolar är placerade bakom restaurangerna på mattorgets ”skuggsida”.

Färja anländer till Strömstad

Foodcourt som centraliserad mångfald

Begreppen foodcourt och foodcourtifiering innefattar processer av både ökad homogenisering (tex köpbeteende, konsumtion) och variation (tex livsstilsuttryck).

Ett annat särdrag för foodcourtifiering är att mångfalden är centralisered. Foodcourtens mångfald skiljer sig därmed från den mångfald såsom myller och multitud som saluförs av vänstertänkarduon Michael Hardt & Antonio Negri.

Ett handfast exempel på centraliserad mångfald är de större färjor-nöjestempel som trafikerar Östersjön. Dessa färjor har en mångfald av restauranger som täcker in olika kundsegment av färjornas passagerare – från enklare caféer via grillen och smörgårdsbordet till a la carte-restaurangerna. Matställena har även olika ”stil” såsom italiensk, amerikansk eller fransk. Det är inte bara kvalitet, service och prislapp som skapar skillnader; mångfalden produceras också av restaurangernas iscensatta atmosfärer.

Denna mångfald är skenbar såtillvida att färjorna kan ha ett centralkök som lagar maten till de olika matställena. Mångfalden är centraliserad.

Exemplet med fartygsrestaurangerna kan tyckas trivial, men som tankemodell är den ett bra hjälpmedel för djupare expeditioner in i Foodcourtens värld.

Om bilden: Color Lines färja anländer till Strömstad, juli 2013.