Kategoriarkiv: Sociala medier

Command & Conquer: Generals

Command & Conquer och Syrienkriget

På grund av den mycket farliga arbetsmiljön för journalister i Syrien har sociala medier blivit viktiga källor för information (och desinformation) om kriget. Materialet på de sociala nätverken går oftast inte genom något redaktionellt filter och det blir därmed upp till den enskilde tittaren/ läsaren att sortera och bedöma trovärdigheten i bilder och filmer.

I en del filmer på YouTube och LiveLeak visas strider mellan den reguljära, uniformerade syriska armén och rebellerna, ofta organiserade som irreguljära gerillasoldater. De båda sidorna strider på olika sätt utifrån vad de har för vapen, träning och stridsteknik. Armén har totalt luftherravälde och använder flygplan och helikoptrar för att bomba motståndarna. Rebellerna saknar flyg och har utvecklat andra vapenslag. Ett par av  jihadistfraktionerna bland rebellerna använder självmordsbombare som ett vapen mot den konventionella armén.

Efter att ha sett ett par filmer om strider mellan armén och rebellerna slogs jag av tanken om någon av de stridande kunde vara inspirerade av datorspelet Command & Conquer: Generals (2003). I spelet strider tre olika sorters arméer mot varandra.  USA har en högteknologisk krigsmakt. Kinas styrka bygger på en mycket stor konventionell armé. Global Liberation Army (GLA) är organiserad för gerillakrigsföring, där bland annat självmordsbombare är slagkraftiga enheter. Parterna har helt olika förutsättningar, men i spelet  balanseras de olika arméernas fördelar och nackdelar mot varandra. Läs mer om Command & Conquer på Wikipedia.

Märkligt nog gavs faktiskt ett slags svar i en orelaterad tweet på Twitter av en djundi i norra Syrien: Abu Hamza al-Erhabi, ‏@Anonymousenojk. Han skrev 140210:

”Almost all of the Akhis here that played games have played C&C Generals, including me. That game recruited us, Jazakallah Khayr EA games.” (Länk)

Det är onekligen en tweet som skrivits med viss glimt i ögat, men det finns alltså även andra som funderat på kopplingar och likheter mellan spelet och det verkliga kriget.

Sammanfattning

Genom sociala medier sprids en stor mängd berättelser, vittnesmål, filmer och foton från Syrien. Detta material genomgår inte någon egentlig filtrering innan det blir tillgängligt på nätet. Krigets brutalitet kommer fram i material från alla sidor av konflikten.

När materialet publicerats kan det användas till olika ändamål och syften. Material kan användas av journalister, medborgarjournalister och forskare till att dokumentera krigsbrott och brott mot mänskliga rättigheter; material kan användas av militärer för att följa ny teknik och taktik hos fienderna; material kan användas för rekrytering och stöd till någon sida i konflikten. Material kan även användas till att hitta kopplingar till virtuella världar. Ett tio år gammalt datorspel kan relateras till den verkliga konflikten. Spelet kan användas till att försöka hitta förklaringar.

En videorecension av uppföljaren Command & Conquer: Generals – Zero Hour:

Not: Posten uppdaterades 18.45 och sammanfattningen lades till.

Syren: twittersfären mars 2013

Rapporten Syria’s Socially Mediated Civil War (2013)

Sociala medier som Twitter, Facebook & YouTube blir allt viktigare för förmedling av nyheter, rykten och desinformation. I Syrien har sociala medier blivit väldigt viktiga källor för nyhetsrapportering, då det är mycket farligt för journalister att vistas i landet. Omvärlden får förlita sig på de filmer, texter och tweets som lagts ut av lokala aktivister och medborgarjournalister.

Sociala medier är inte bara viktiga som kompensation och alternativ till professionell nyhetsrapportering. De är även primära plattformar för själva konflikten. Ingen part i konflikten har råd med att inte delta med tweets och videos. Utan sociala medier försvinner helt enkelt deras position och de kan inte påverka opinion och makthavare – varken regionalt eller globalt. Att sociala medier är en del av kriget konstateras av en turkisk-holländsk jihadist, Yilmaz, i en intervju i New York Times. Jihadisten använder både Tumblr och Instagram för att få ut sin och sin fraktions historia av konflikten: “Half of Jihad is media.”

De sociala medierna blir även en huvudarena för de forskare som intresserar sig för konflikten. Sociala medier är därmed inte bara en nyhets- och propagandaarena. Samtalen, nyheterna och propagandan används för akademisk analys och debatt. I en helt färsk rapport Syria’s Socially Mediated Civil War (PDF) (United States institute of Peace, Peace Works, 91,  2014) av Marc Lynch, Deen Freelon och Sean Aday studeras de sociala mediernas betydelse både på aktivist-, nyhets- och forskarnivån. Rapporten fokuseras mest på Twitter. Facebook tas inte med då forskarna  anser att det finns en hel frågor angående skydd för privatlivet som är för besvärligt på Facebook (sid 30). Twitter är inte lika privat och är mer lätthanterligt för analys.

Några intressanta företeelser som forskarna kunnat se är hur separerade de engelskspråkiga och arabiskspråkiga twittersfärerna är från varandra samt hur en engelsk dominans i början av konflikten efterhand övertagits av en allt aktivare arabisk twittersfär. Den arabiska sfären är i sin tur indelad i sinsemellan avgränsade kluster  som Assadtrogna, sekulär opposition,  arabiska jihadister men även nationella kluster i olika arabiska länder.

Syren: twittersfären mars 2013
Syria Twittersphere, March 2013 Note: red = pro-Assad; yellow = Kuwaitis; turquoise = Syrian opposition; blue = al-Wesal; green = al-Jazeera; purple = Gulf Islamists; pink = English-speaking journalists. (sid 29)

Det går enligt författarna att argumentera för att i början av konflikten gick det även för endast engelsktalande att att få en någorlunda klar överblick över debatten. Ju längre konflikten dragit ut på tiden och den arabiska sfären växt, desto viktigare har det blivit att kunna arabiska från att inte bli utesluten från stora delar av debatten (sid 6). De engelsk- och arabiskspråkiga twittersfärerna har också olika ämnen och inriktningar för sina diskussioner. Det är alltså inte bara mycket information som endast engelskspråkiga missar. Det är enligt rapporten även till stor del helt olika samtal som förs på engelska respektive arabiska (sid 18).

En annan tydlig trend är att de olika sfärerna blir alltmer introverta och självcentrerade, dvs medlemmar i sfären tenderar alltmer att endast samtala med och retweeta andra inom den egna sfären. En tydlig trend är hur den arabisktalande sfären blivit alltmer nationellt uppdelad. I början på den arabiska våren 2011 fanns ett ”panarabiskt” flöde och samtal mellan Egypten och Syrien. Numera är medlemmarna inom respektive nation mest fokuserade på det egna landet (sid 26).

Rapporten innehåller en hel del intressant statistik, men även diskussioner om hur forskare kan förhålla sig till den nya typ av källmaterial som de sociala medierna utgör:

Syria’s online media environment is likely to be a model for future crises, making it especially important to understand how information is produced, how it ows through social networks, and how it gains or loses credibility with relevant external audiences and gatekeepers (sid 26)

Rapporten kommer till följande metodologiska slutsats:

Done properly, the use of online materials allows for radically new and deeply useful explorations of otherwise inaccessible conflict zones, sophisticated empirical analysis of broad patterns and trends, and the documentation of war crimes and abuses (sid 31).

Uppdaterat 20140211

En liknande undersökning har gjorts vid universitetet i Dublin, där de även skapat en visualisering av olika twittersfärer. Artikel i MIT Technology Review om undersökningen.

Google 15-spel

Sociala medier, yttrandefrihetsprincipen & demokratiskt konsensus

I den här bloggposten introduceras begreppen yttrandefrihetsprincipen samt demokratiskt konsensus.

De sociala mediernas genombrott har medfört två viktiga förändringar, vilka påverkar debatter på nätet och i förlängningen hela det offentliga samtalet.

1) Individfokuseringen har förstärks genom att själva mediet bidrar till att personer relativt enkelt kan skapa egna plattformar. Det blir därigenom mer upp till var och en att finna sin plats i solen. Den som vill, kan utifrån sin egen plattform marknadsföra sig själv och sina åsikter. Dessa åsikter kan vara mainstream eller hanteras från ett mainstream-konsensusperspektiv som löjliga, radikala eller rent av skrämmande.

2) Yttrandefrihetsprincipen utmanar det demokratiska konsensuset

Yttrandefrihet ska inte ses som att stå i motsatsställnig till demokratiskt konsensus; yttrandefrihet är en av grundpelarna för demokratiskt konsensus. Motsättningar uppstår när yttrandefriheten bryter skrivna eller oskrivna regler för vad det demokratiska konsensuset kan acceptera – det kan tex gälla frågor om jämställdhet eller kritik av minoriteter.

I ett  demokratiskt konsensusstyrt samhälle kan motsättningar mellan yttrandefrihetsprincipen och gränserna för vad det demokratiska konsensuset kan acceptera leda till lagstiftning som villkorar yttrandefriheten. Detta leder i sin tur till att man kan straffas för att använda yttrandefriheten på ett sätt som det demokratiska konsensuset definierar som en överträdelse mellan acceptabelt och oacceptabelt.

De sociala medierna som pådrivare av yttrandefrihetsprincipen på det demokratiska konsensusets bekostnad

Facebook, Twitter, Google mfl är amerikanska företag med en startpunkt i amerikansk tro på frihetlighet och yttrandefrihet. Åsiktsfrihet kan visserligen i praktiken beskäras kraftigt, vilket bland annat Edward Snowden’s avslöjande av NSA:s verksamheter visar, men trots det finns en stor åsiktsmångfald på tex Twitter och Facebook.

Den första processen av individfokusering är för sig själv inte särskilt svårbegriplig eller svårhanterlig – de västliga samhällena har i decennier varit individfokuserade. En större komplexitet uppstår när enskilda individer använder sig av yttrandefrihetsprincipen på ett sätt som kommer att utmana demokratiskt konsensus. Det är svårt för det demokratiska konsensussamhället att stå fast, eftersom invånarna i det demokratiska konsensussamhället också till stor del använder sociala medier.

Användare av de sociala nätverken med mediernas  inneboende stöd av yttrandefrihetsprincipen bidrar aktivt till att underminera väl inmutade grundpositioner för demokratiskt konsensus.  Denna intressanta och smått paradoxala utveckling kommer att tas upp fler gånger i bloggen.

Sociala medier hade kunnat vara byggda utifrån demokratiskt konsensus istället för yttrandefrihetsprincipen  

De sociala mediernas framgångar betyder inte nödvändigtvis på att yttrandefrihetsprincipen generellt trumfar över demokratiskt konsensus. Om något svenskt community som Lunarstorm hade lyckats locka även vuxna användare och kommit ur startgroparna som social media ett par år före Facebook är det möjligt att tänka sig att användandet av sociala medier i Sverige styrts med större betoning på principerna för demokratisk konsensus i jämförelse med yttrandefrihetsprincipen.

I en följande artikel ställs yttrandefrihetsprincipen och demokratiskt konsensus mot varandra angående demokratibestämmelse för presstöd.

Om bilden: I slutet av september 2013 kunde Googleanvändare spela ett spel på Googles söksida. Spelet gick ut på att med en godisstav slå på en svingande ”stjärna”. Vid träff ramlade det ut godispraliner, vilket gav poäng.

Tidningar och tidskrifter

Tidningarnas roll i det nya medialandskapet

Detta är andra delen i miniserien om dagstidningarnas framtid i en värld där de inte är primära plattformar längre. (Seriens första del, seriens tredje del)

I nätets barndom klev de gamla mediaplattformarna (tidningar och andra mediahus) ut på webben med inställningen att nätet utgjorde ännu en kanal som utgick från tidningens plattform. Nätet var en breddning eller ett komplement till existerande verksamhet. Tidningarna kunde bjuda på denna service, som finansierades med annan lönsam verksamhet.

Efter några år visade det sig dock att webben var något annat än ett komplement till tidningen som primär plattform. Nätet började leva sitt eget liv och med ett alltmer interaktivt nät (Webb 2.0) började faran för tidningarna visa sig allt mer. Med den ekonomiska krisen och kraftiga fall i abonnemang, lösnummersköp och annonsintäkter började läget bli allvarligt för tidningarna.

Läget blev ännu besvärligare med uppkomsten av det sociala nätet och övergången från ett nät av webbplatser med viss interaktionsmöjlighet till ett nät där enskilda, verkliga människor blev centrala noder. Olika typer av verksamheter utvecklades inte längre i tidningarna, utan kring verkliga personer. Människors intressen och sociala liv samlades i sociala medier som Facebook och Twitter. Denna förändring slog dock inte ner som en blixt, utan utvecklingen hade skett stegvis via en övergångsfas med proto-sociala nätverk som My Space och Lunarstorm. En förutseende person kunde se utvecklingen mot den sociala webben redan i början av 2000-talet.

Den ekonomiska krisen tycks hålla i sig så tillvida att tidningarna inte får tillbaka printläsare och annonsintäkterna fortsätter att falla. För att överleva måste tidningarna minska kostnader och öka intäkter. Åtgärder tas med viss desperation: Tidningarnas innehåll göms alltmer bakom betalväggar, samtidigt som anställda journalister sägs upp med tunnare tidningsinnehåll som resultat. Till detta kan läggas höjda lösnummerpriser och dyrare abonnemang.

Det finns en del sajter som klarat sig bra trots intåget av de sociala plattformarna. Det är till exempel marknads- och handelssajter, datingsidor och mötesplatser som Blocket, Tradera och Prisjakt.

Framtidens tidningar: Webbplatser med viss utgivning i tryck?

I miniseriens första del presenterades olika typer av plattformar på internet. Dagens tidningar finns på två av plattformarna: Som webbplatser (de flesta tidningar med eller utan betalvägg) och som appar utanför webben (ett mindre antal tidningar). Med tanke på tidningarnas format och innehåll ryms deras verksamhet utan svårigheter på webbplattformen. Särskilda appar blir då en kostsam, parallell utveckling som kan vara svår att motivera. Problemen med att presentera en webbplats för olika typer av maskinenheter som datorer och smartphones löses relativt enkelt med tekniker som responsiv design.

I det nya medielandskapet tillhör tidningarna samma plattform som bloggarna och de renodlade nättidningarna. De traditionella tidningarna skiljer sig genom att de även försöker fortsätta sin tillvaro som fysiska plattformar i formen av tryckt media. Frågan är hur hållbar denna framtid är för tidningarna. Det kan behövas massivt presstöd för att finansiera tidningarnas existens på dubbla plattformar. Mer om presstöd och tidningarnas framtid i miniseriens tredje del.

Kan Schibsted omvandla sig till en social media-plattform?

Det är svårt att se hur de svenska tidningarna ska kunna omvandlas till att bli internets primära plattformar – sociala medier. Tidningarna skulle möjligen kunna ingå som enheter på en större plattform. Av dagens tidningshus tycks det bara vara Schibsted som har en realistisk möjlighet att bli något mer än en webbplats med viss utgivning i tryck.

Schibstedkoncernens svenska del äger utöver Aftonbladet och Svenska Dagbladet även andra välkända webbplatser som blocket.se, hitta.se och prisjakt.se. Det är inte svårt att tänka sig att Schibsted skapar ett integrerat system av dessa sajter inom ramen för en social media-plattform – antingen med ett eget socialt ekosystem – eller i samarbete med någon etablerad plattform som Facebook eller Google+. Schibsted utvecklar nyhetstjänsten Omni, som för närvarande endast finns som Iphoneapp. Kanske är Omni en prototyp eller en förstudie till något större.

Sociala ikoner

Sociala medier som primära plattformar

Den här posten inleder miniserien om den svenska dagstidningsbranschens framtidsutsikter i en värld där den har förlorat sin position som primär plattform.

Serien består av tre huvuddelar delar samt en drastisk introduktion:

1) Sociala medier som primära plattformar

2) Tidningarnas roll i det nya medialandskapet

3) Presstödskommitténs slutbetänkande 2013

I den första delen beskrivs de olika typer av plattformar som det digitala mediatorget består av. Här presenteras även de olika plattformarnas relation till varandra samt vilken plattformstyp som kan anses som den viktigaste eller primära. Själva internet är den grundläggande infrastruktur som olika plattformar byggs på.

Internet i formen av World Wide Web har funnits i omkring tjugo år och under den tiden har internet utvecklats från ett överskådligt nät av html-baserade hemsidor, sammanknutet med hyperlänkar, till en mycket dynamisk värld befolkad av allt möjligt från traditionella hemsidor till sociala nätverk och ”Tingens internet” (Wikipedia).

Olika typer plattformar:

1) Maskiner/ enheter (Mobiltelefoner, läsplattor, datorer)
2) Operativsystem (Mac OS, Windows, Android)
3) Webben med webbplatser (Wikipedia, Expressen, Foodcourtification.com) och webbläsare (Firefox, Internet Explorer, Google Chrome, Opera)
4) Sociala medier (Facebook, Twitter, Google+)
5) Appar utanför webben

De olika plattformarna är kopplade till varandra. Maskinenheterna krävs för att en användare ska kunna ta del av webben och appar. Enheterna behöver operativsystem för att kunna utföra användarnas önskemål. Webbsidor anpassas efter enheternas egenskaper. Webbdesigners måste ta hänsyn till den stora skillnaden mellan tex datorer och mobiler. De måste även tänka på de skillnader som finns mellan olika webbläsare.

I vissa fall skapas särskilda relationer mellan specifika aktörer på de olika plattformarna, vilket leder till uppkomsten av ekosystem. Apples mobila operativsystem (IOS) finns endast på Apples egna Iphones. De appar som utvecklas till Iphone utgör ett eget ekosystem avgränsat från Googles Android-ekosystem eller Microsofts Windows Phone-ekosystem.

Sociala medier som primära plattformar

Sociala medier kan vara kopplade till något specifikt ekosystem, men oftast föredrar sociala medier att vara fristående från både ekosystem och plattformstyp. Facebook finns som app i de mobila ekosystemen, men även som webbplats på den allmänna webben. Detta gäller även Google+ som inte begränsas till Android, utan som finns tillgängligt på många olika plattformar. Ett riktigt framgångsrikt socialt nätverk är oftast plattformsoberoende.

De sociala mediernas stora betydelse beror inte enbart på att de är plattformsoberoende, utan även av sina val på vilka plattformar och ekosystem de ska verka på. Det kan innebära en katastrof för ett mobilt ekosystem om ett socialt nätverk inte utvecklar en app för systemet. Till exempel beror Windows Phone-systemets problem till stor del på det faktum att många apputvecklare och sociala nätverk inte anser det som lönt att bygga en särskild app för Windows Phones ekosystem.

De sociala medierna har fått en inflytelserik ställning som påminner om tidningarnas tidigare roll som primära plattformer. I nästa del Tidningarnas roll i det nya medialandskapet presenteras tidningarnas plats i den nya terrängen.

Om bilden: Google+, LinkedIn, Facebook, Twitter och RSS spelar de ledande rollerna i denna samling av sociala media-ikoner som skapats av veodesign.com. Ikonerna finns för nedladdning på denna adress.

.