Etikettarkiv: flygplatssamhället

Info om boken Tapirskrift

Rasmus Fleischers Tapirskrift

Boken Tapirskrift består av ett antal texter från åren 2010-13. Dessa texter är indelade i tre delar med olika inriktning. I den första delen handlar texterna framför allt om internetrelaterade företeelser som Piratbyrån och framväxten av centraliserade, företagsstyrda sociala nätverk (t.ex. Facebook, Twitter). I den andra delen finns texter som tematiskt kan ses som geografiska. Här presenteras bland annat texter om Berlin, om den lågprisflygmobila konstvärlden samt om samhället som en flygplats. Tredje delen innehåller mer utpräglat samhälls- och kapitalismkritiska texter. I den här bloggposten görs ett par korta och ett längre nedslag i texter som är av intresse för Foodcourtificationbloggen.

Rasmus Fleischer ger en intressant beskrivning av framväxten av Spotify som en slags avslutning på den infekterade fildelningsdebatten och problematiken kring upphovsrätt. Spotify kom med lösningen att istället för att individer delade faktiska ljudfiler med varandra i peer-to-peer-nätverk skulle de lyssna på centralt arkiverade filer hos Spotify. Lyssnandet var i princip gratis, men för att finansiera sin verksamhet införde Spotify en listig modell där det gick att lyssna utan kostnad – men med frekventa reklamavbrott. Reklaminslagen utformades så enerverande att lyssnaren efter ett tag insåg fördelarna med Spotifys reklamfria abonnemangstjänst.

De nya sociala medierna förändrade sättet som användare interagerade med varandra. Tidigare hade tjänsterna varit uppbyggda kring peer-to-peer-nätverk. Nu erbjöd de nya mediaföretagen ett server-klient-förhållande, där även kommunikationen mellan enskilda användare gick via de centrala servrarna.

Innehållstjänster som Spotify och YouTube undviker nedladdning av stabila filer till användarens hårddisk – filerna lagras permanent någonstans i ”molnet”. Sökfunktionerna hos sociala medier består ofta av en stor sökruta istället för ett katalogbaserat gränssnitt. Centralt för sociala medier är ett ständigt, nu-orienterat flöde samt automatiserade förslag om nya personer eller verksamheter att följa eller bli vän med. De nya sociala medierna kan sammanfattas som: den tomma sökrutan, det ständiga flödet och den automatiska rekommendationen (sid. 53).

Fleischer är kritisk mot Twitter och hur det hackar sönder meningsfulla och reflekterande samtal. Det outsinliga flödet propsar ständigt på om att diskussioner ska vara korta och ganska omgående bör ersättas av nya samtalsämnen och trådar. Det gäller att svara på morgonens heta fråga innan lunch. Efter lunch är det andra brännande och ömmande ämnen på dagordningen. Att komma ihåg förra veckans samtal betraktas som en märklig form av besatthet hos den som ännu minns.

Flygplatssamhället

Av särskilt intresse för bloggen Foodcourtification är texten Flygplatssamhället som ursprungligen publicerades i tidskriften Brand 2/2010. I denna text utreder Fleischer hur samhället omformas till att bli alltmer likt en flygplats:

”Monopol, övervakning och platslöshet präglar i allt högre grad livsmiljön i metropolerna. Tillvaron på en internationell flygplats är bara dess yttersta uttryck. Därför vill jag föreslå ett samlat begrepp för dessa tre kännetecken: flygplatssamhället.” (sid 170)

Flygplatssamhället överlappar delvis foodcourtifieringens mattorg genom att butiks- och restaurangmångfalden är centralt organiserad. Fleischer beskriver denna marknad som ett monopol, där de olika verksamheterna med exklusiva licenser kan ta bra betalt tack vare flygplatsens isolering från det omkringliggande samhället.

För att kunna komma in på flygplatsen passerar resenärerna olika kontroller. På flygplatsen råder strikt övervakning; innanför säkerhetskontrollerna finns ingen anonymitet. Fleischer menar att en sådan avanonymisering också sker allt oftare i samhället utanför flygplatskontrollerna. Övervakningssamhället sprider sig från flygplatsen till samhället i stort:

”Vi kan tänka oss livet i flygplatssamhället som ett liv fyllt av små avbrott där vår passage gör avtryck i en databas. Passerkortet till arbetsplatsen, inloggningen på Facebook, kortbetalningen på Systembolaget, spärren i tunnelbanan – alla dessa passager är snabbt avklarade, men flygplatssamhället innebär att de fyller upp en allt större del av livet.” (172)

Den tredje komponenten i flygplatssamhället är platslösheten. Fleischer använder den franske antropologen Marc Augés begrepp icke-plats för att beskriva flygplatsens plats- och tidlöshet. Flygplatsen saknar specifik förankring i tid och rum:

”Ett typiskt drag hos icke-platser är att de saknar synliga tecken på historia. Om vi skådar oss omkring på en flygplats ser vi ingenting som tyder på någonting någonsin har hänt, bortsett från tidningarnas löpsedlar.” (173)

Denna platslöshet sprider sig ut i det omgivande samhället. Även det vanliga samhället riskerar att bli en icke-plats, vilket formar det sociala livet:

”Icke-platsen finns till för att passeras. Vi förväntas inte sätta värde på vår tillvaro där, utan ständigt vara på väg emot framtida mål. Försök att ta tillvara situationer, att upprätta en spontan gemenskap som överlever stunden, framstår som antingen absurda eller hotfulla. Flygplatssamhället som tendens innebär att en allt större del av våra liv påminner om ett väntrum. Väntrummets tristess får oss att längta till varuhuset, för i flygplatssamhället är konsumtion det enda alternativet till väntan.” (173-174)

Det finns som sagt en del överlappningar mellan flygplatssamhället och foodcourten. Bloggen kommer att återkomma till fler poster om flygplatssamhället.

———-

Bloggpostens illustration är en skärmdump från förlaget Axlbooks hemsida.
Läs fler recensioner på Rasmus Fleischers blogg Copyriot.